Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
skrifva det djupa intryck af verklig hänryckning och
oafbrutet deltagande, hvarmed jag inom en enda natt
fullbordade den första läsningen af er bok! I denna
stämning skyndade jag dagen derpå till Franzén, med
tacksägelse för det sannfärdiga prest-bevis han lemnat sin
sångmös yngre syster, med tillägg: att jag för min del
gerna barfota ville göra en vallfart af sex mil för att
skåda de anletsdrag och höra den röst, som så lefvande,
så ömt, så qvickt och så hjertgripande öfverraskar oss i
hvarje rad af edra herrliga dikter.
((Unglaublich! Wie! ein solches Mädchen hatte mein Land,
und ich, und ich erfahr’ es heute zum er sten mal?»
Så utropade Don Carlos och fann sig dock bedragen! Jag åter
vet ganska bestämdt på hvem jag tror. En qvinnolistig,
behaglärd skönhet, som Eboli, kan väl under några
ögonblicks samtal spela en fremmande person; men en
skaldinna, sådan som dessa ((Teckningars», är hon och
ingen annan; hon är i snillets lek och allvar, likasom i
alla lifvets förhållanden, öfverallt sann, oskyldig och
trogen sina inre ingifvelser.
Se der, min ädla välgörarinna! min uppriktiga
trosbekännelse. Jag är stolt deröfver att vår vitterhet
äger en sådan författarinna; men det är förödmjukande
för våra konstdomare, att er första del sedan två år har
kunnat lefva så i tysthet ibland dem, utan att någon har
anat den blygsamma frem-lingens höga börd och medbragta
rikedom. Men också har ni så hållit er inom hvardagslifvet,
och der synas dessa herrar ej uppsöka diktens rike, utan
förmodligen på storlefnadens stenlagda borggårdar. Jag
smickrar mig med att känna det bästa af alla länders
vitterhet, och jag trotsar dem alla, att i det af er
valda slaget hafva frambragt skönare och sannare taflor,
ej blott af verkligheten, utan äfven af den urbildliga
verld, som lefver och andas inom oss. - Hos oss har,
mig veterligen, ännu ingen, hvarken man eller qvinna, med
snillets genomträngande blick varmare uppfattat lefvande
händelser, eller med mera konstfärdighet färgskiftat deras
gestalter, äfven i de husligaste småbilder. Och allt detta
med en så äkta, omisskänlig qvinlighet. Af några «fåvitska
jungfrur» har jag väl hört: ((Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
