- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:167

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

kallelse. Med vissa menniskor finner jag mig ändock väl
och för dessa känner jag en slags tacksamhet. Du, bästa
Char-lott, är - jag minnes det med glädje sedan jag sist
var hos dig - en af dem. Jag fann mig alltid lugn och
treflig med dig. Så äfven med min präktiga fru Stina. Det
är en klar, kraftig och enkel natur, i hvars sällskap man
måste bli uppfriskad till kropp och själ. Hon är dessutom
så god och älskvärd. Jag håller innerligen af henne.

Du har hört om Heddas underliga åkomma. Jag är
obe-skrifligt orolig öfver den. Det ligger för mig, att
den skall bli farlig, och Gud bevare oss för den sorgen att
Hedda - jag kan ej skrifva ut det, jag kan ej tänka det -
jag vet icke då huru allt skulle blifva. Gud bevare vår
lilla Hedda!! Jag längtar att återse henne och reser väl
hem i sommar på tre veckor. Sedan återkommer jag hit. Det
är bäst så för oss alla.

Du har rätt, söta Charlotte: «jag har ej kunnat få Bruno
*) nog lågt sjunken» i afseende på gerning; ty blott då
kunde den sanna kärleken rätt uppenbara sin kraft och
höghet. Ack! när den brottslige för likgiltiga blickar
försvinner i djupet af sin mörka afgrund, när allas
deltagande och intresse tagas bort från honom och de rena
och goda vända sig ifrån honom med fasa, då är det som den
sanna kärleken, med segerjubel, känner sin kraft, nedstiger
till den öfvergifne, håller honom fast och släpper honom
ej förr än hon lyft honom upp ur djupet. Jag vet att så
är och att denna teckning är sann. Men jag tror, med dig,
att jag skulle hafva gjort bättre och riktigare i att hafva
valt för Bruno en annan slags brottslighet. Ett mord hade
varit mera öfverensstämmande med hans karakter - men ett
mord har något så afskyvärdt. Deremot låter ett visst sätt
att deltaga i en expedition för slafhandel tänka sig utan
att den deltagande är en förhärdad bof, i synnerhet om hans
verksamhet dervid snart öfvergifvits, såsom det antydes
i hans bekännelse. Det hade derföre väl varit bäst om jag

*) I «Grannarna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free