Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
kallnade, och jag anade befriarn. Han arbetade under
natten. Första delen deraf var Hedda, ehuru ständigt
liggande i sängen, oupphörligt färdig att svimma. Så
somnade hon, och var, när hon åter vaknade, i en verkligt
himmelsk glädje. Hon kunde ej nog säga huru lycklig hon
kände sig, huru fri från plågor; hon prisade Gud, hon
kysste oss på mun och hand, ögonen lyste i en förklarad
kärleksfull glans, allt under stilla, djupa suckar,
som mer och mer syntes mig bebåda döden. Han kom också,
men sednare, och derförinnan kommo stunder af qval och
af plåga; men de gingo öfver och Hedda fick slutligen
insomna så lätt och stilla, som ett barn slumrar in. Hon
dog klockan en qvart öfver tio i dag förmiddag. Agathe
har stått outtröttlig som en tröstens engel vid hennes
hufvudgärd. Stackars lilla Agathe! Ingen förlorar så mycket
som hon i den bortgångna. Hedda ligger nu så behaglig och
lugn och plåg-fri i sin bädd. F., som med oss delat dessa
dagars vedermöda såsom en son och en bror, K. och Frances
och flera andra ha i dag suttit omkring hennes bädd,
begråtit henne och talat om huru älskvärd hon var. Ack! som
en engel i menniskohamn var hon under dessa dagar. Hvad
hon sade var så rikt på kärlek, på renhet, tålamod, frihet
från all sjelf-viskhet. Hennes blick, hennes ord, hennes
tårar, hennes under-gifvenhet och tacksamhet till Gud,
hennes bittra lidande ha gjort på mig ett outplånligt
intryck, och hennes kalla hand, som under dödsvåndan
smekte min panna, har icke forgäfves hvilat der. Gud vare
lofvad! säger jag af hjertans grund, när jag tänker på att
hon har ro. Men nu kommer en smärtfull saknad och sedan –
det synes mig så hårdt, att hon skulle så bittert lida
- bittra tårar måste jag gråta deröfver. Och min lilla
Agathe, huru skall det bli för henne? Hvad jag kan det
vill jag söka vara för henne och för mamma; men det blir
aldrig Hedda. Goda syskon! Ni ha gjort mycket för Hedda -
detta minne måste göra er godt. Adjö för denna gång. Det
är skumt på mer än ett sätt. Tanken i vänlighet på er
Fredrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
