- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:190

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

ordalag, som de lärde ha svårt att nyttja, ja kanske icke
kunna begagna. Det blir hufvudsakligen följande. Filosofien
har lärt mig inse sambandet emellan lifvets riken, har
lärt mig inse huru samma kraft verkar i alla, fastän i
olika grader. I synnerhet har historiens filosofi lärt mig
förstå, att den röst, som genomgår hela menskligheten,
detta: «Si! jag säger eder en hemlighet», som i alla
religioner berättat för men-niskan om ett högre väsende,
om ett lif efter döden, om straff och belöningar, har
renast och högst uttalat sig genom Jesus: att kristendomen
är sanningen af alla religioner och att Brahma, Buddha,
Oden med flera uttalat i deras bästa läror endast delvis
och ofullständigt hvad i kristendomen fullt uppenbarat sig;
och denna uppenbarelse, betraktad i sammanhang med andra
religionsläror samt i förhållande till menniskonaturen,
vill jag utveckla såsom jag fattat den. Men dertill fordras
en bok och förslår ej ett bref. Måtte jag en gång kunna
häruti göra fullt och väl reda för mig! Då skall jag
dö nöjd.

d. 5 April 1837.

Nyss var det så mulet och så tyst, som om ingen vår och
ingen sång fanns i verlden; men plötsligen kom en vind,
molnen delade sig och en lärka svingade, sjungande, upp
mot höjden. Jag lyssnade till henne och tänkte på dig,
bästa Erances, och sag i lärkan en bild af din elastiska
själ, sora. väl ett ögonblick kan låta sig nedtryckas
af den mulna dagen, men snart åter höjer sig med lif och
vårfröjd till det fria, det höga. Och vinden, ljuset, som
väcka henne, o! jag vet väl från hvem de utgå. Är det än
kärlek, är det vårsol eller en hemlig, onämnbar förhoppning
på lifvet, på den eviga godheten, så kommer dock allt från
Honom, som i alla riktningar genomströmmar tillvarelsen
med sitt lif och sin kraft, och som här på jorden väcker,
för att sedan en gång uppfylla och full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free