Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Att kejsar Nikolaus slog ned som en bomb i Stockholm, det
vet du längesedan och har förmodligen äfven hört omtalas
alla de tusende och en anekdoter, som gruppera sig kring
detta «lejon», hvilka alla känna och alla likväl berätta
hvarann. Det allmänna omdömet om honom kan uttryckas
med din brors ord: «han är verkligen en man med riktigt
kejserligt utseende». Man sag i honom det personifierade
regentmajestä-tet. Det var väl mera kraftens än mildhetens
majestät. Men äfven det har sin stora skönhet. Huru rik
är ej skapelsen, och af alla dess former, dess uppenbarade
tankar gifves icke en, som ej har sin egna skönhet. Denna
är en diamant, hvars alla facetter kunna vändas mot
ljuset och gifva en ren och lysande stråle. Hvarje tid,
hvarje utveckling, hvarje folk, hvarje menniskotillstånd,
hvarje menniska bär inom sig denna ljussida, denna Guds
stråle, fastän den icke alltid kommer i ljuset. - Lidandet,
kan icke äfven det framkalla en helt egen skönhet, en,
bredvid hvilken glädjens, helsans och all verldens prakt
blekna? Den renaste, herrligaste Guds stråle jag sett,
utgick från ett döende öga, den skönaste glädje har jag
sett skina på ett ansigte, förtärdt af bittra lidanden
och svartnande under grafvens börjande skuggor. Såsom ett
i stillhet klart brinnande ljus skall denna syn följa mig
genom lifvet ned till min graf och kasta ljus öfver den.
Jag har kommit långt ifrån Nikolaus; men det gör
ingenting. Agathe tål ej heller att man mycket sysselsätter
sig med honom, hon talar hellre om Upsala och folket der,
som hon tycker var «så riktiga menniskor». Jag säger icke
nej härtill; ty roligt var det att se så många olika,
med bestämd prägel, så inre, som yttre, och dessa både
roliga och’älskvärda hvar i sin sort och i beröringen
med hvarandra. Så muntert och fritt sällskapslif har jag
ingenstädes varit med om. Mycken godhet och välvilja fingo
vi njuta af på alla håll, slöto du-skap plutonvis med
sjutton års flickor och sjuttio års gummor, och kände oss
dessutom helt du med professorer och studenter. «Bror»
Törnros, «bror» Atterbom, «bror» Fahlcrantz, «bror»
Bergfalk ville springa af sig sjelf öfver läpparne. Vacker
sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
