Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
d. 9 September 1839.
Blott några få ord i dag, min söta Frances, för att
hjert-ligen tacka dig för ditt sista bref och säga,
att de, som här älska dig, innerligen deltaga i dina
känslor vid förlusten af din vän och längta att få se
dig frisk och glad igen. Glad! ack, ja visst, ty hon,
som gick bort, var, såsom du sjelf säger, färdig, och då
lefver och älskar hon dig i den skönare veiid, som Gud
beredt för de sina. En god menniskas död har alltid något
skönt för min tanke, emedan jag ser den i kristendomens
ljus, såsom en öfvergång från detta till ett annat lif -
för de goda till ett bättre. Jag undrar icke på, bästa
Frances, att läran om försoningen ännu så ofta förmörkas
för dig; ty jag vet af egen erfarenhet, huru fast de
föreställningar, vi i barndom och ungdom insupit, sitta
qvar i våra sinnen, och huru svårt det är att skilja dem
från sig, huru otillfredsställande och mörka de än synas
oss. Kunde jag dock så ställa mina ord, att de rätt sloge
an på dig! Jag vill försöka det, om du så önskar, när jag
kommer i mera ro. Jag kan nu blott anmärka, i afseende på
6 kapitlet i Johannis evangelium, att Jesus sjelf från
sina ord der borttager allt materielt begrepp när han
i 63:dje versen säger: Anden är den, som gör lifaktig;
köttet är till intet nyttigt. De ord jag säger eder äro
ande och äro lif. - Blod i hebreiska språket och i många
språk är detsamma som lif, bröd detsamma som lära. Jesus
förklarar sig här såsom själens spis så väl genom sitt lif,
som genom sin lära. Med evinnerligt lif menas för öfrigt
här och öfverallt i Skriften icke ett evigt lif i afseende
på tidsrymd (äfven de onda ha på det viset evigt lif),
utan det verkliga, fulla, lycksaliga lifvet, med ett ord
Guds, den eviges, lif. Frälsaren säger i detta kapitel:
«Det bröd, som föder kroppen (mannan), är icke en himmelsk
spis och frälsar hvarken från andelig eller lekamlig död»
- (man kallar den förhärdade syndaren en andeligt död
menniska) -; «men jag, mitt lif - blod - min lära - bröd -
är den rätta födan från himlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
