- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:211

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

1841.

Bästa Frances! Det gjorde, vid läsningen af ditt bref,
mig ondt att se dig så smärtfullt lida öfver din sons
bortgång. Du känner i dessa stunder af ångest och
bitterhet icke den hemliga välsignelse, som då hvilar
osynlig öfver dig, såsom en faders varma hand skulle hvila
öfver ditt böjda hufvud; men i lugna stunder måste du dock
se det. Dina egna ord vittna om smärtestundernas heliga
kraft. Låt mig anföra dem just ur ditt bref.

«Min käraste sysselsättning är att läsa i religiösa ämnen
och att begrunda dem. Det intresserar mig så, att jag
för ögonblick glömmer sorgen öfver att ha förlorat min
son, under den glädje jag känner i det jag höjer mig upp
till honom.»

Detta och dina fasta ord af tro och förtröstan, säga de
icke till din själ hvad som måste lugna dess qval, måste
låta dig se att du är under en högre ledning, under en
allvarlig, men kärleksfull faders vård. Ack! att det måtte
komma der-hän för dig, för mig och för oss alla, att när
den bittra kalken sättes till våra läppar, vi må dricka
den, om än med tårar, dricka den med undergifvenhet och
kunna i vår djupaste ångest säga: «Min fader! om det icke
är möjligt att denna kalken går ifrån mig med mindre än att
jag dricker honom, så ske din vilje!» - Medan jag skrifver
detta rinna mina tårar, de skymma mina ord. Jag minnes för
väl, för väl, huru i mina frestelse-stunder jag icke kunnat
säga så för det upproriska hj ert äts bitterhets skull. Nu
tycker jag att jag skulle kunna det. Jag vet att först
efter den vunna kampen komma englar - himmelska sändebud,
himmelska krafter - att tjena menniskan, och jag känner så
väl af egen erfarenhet lidandets utvecklande och välgörande
kraft. Jag vet att

«det växer mycket bröd om vinternatt» och en gång skall
äfven du besanna det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free