- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:213

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

aldrig ett yttrande, som jag hörde för mera än
femton år sedan på en tid då jag, i följd af mitt
eget själstillstånd, med plågsam känsla deltog för
allt lidande i veiiden, äfven de oskyldiga djurens. Om
orättvisan af detta sednare sade jag några ord under ett
samtal med en man, hvilken annars talade med mig blott i
de hvardagligaste ämnen. Jag kan ej beskrifva uttrycket i
hans stilla blåa blick och den ton, hvarmed han svarade:
jag skulle icke vilja att ett enda väsende vore undantaget
från förmågan att lida. - Mera sades ej i ämnet; ty jag
förstod honom icke. Sedan har jag förstått betydelsen
af dessa ord, förstått den genom min egen erfarenhet,
och är nu böjd att anse lidandet vara en företrädesrätt
för lifvet. Utan att tränga ned i smärtans djup, i’dess
bittra «Örtagård», kan man icke uppstiga till klara
och sälla höjder. Hvad som ej kan lida, kan icke heller
njuta. Dock beror dervid allt på att man låter lidandet
förädla själen. I afseende på djurens lidande kan detta ej
komma i fråga; men deras lidande sammanhänger ytterst med
en slutlig försoning, hvarom jag nu ej hinner att utveckla
min tanke. Jag tillägger blott att enligt kristendomens
anda skall det vara i hoppet och ej i förtviflan, som
lidandet verkar på menniskorna.

Om jag blott kunde vara trygg i tanken på de mina i Nizza,
mamma och Agathe, så skulle jag känna mig så lycklig här
i min fullkomliga enslighet. Den utÖfvar alltid på mig en
både välgörande och exalterande verkan. När jag ej kan
meddela mig med någon menniska, så sväller jag, såsom
en ballong, af tankar och känslor, och lifvet kännes så
outsägligt fullt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free