- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:226

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

TILL BISKOP F. M. FRANZÉN.

Årsta d. 2 April 1841.

Sommarfläktar från Norden! och ett bi, som har hvarken gift
eller gadd, utan bär endast den ljufvaste honung på sina
vingar! - se det hör till tidens glada underverk! Gode,
gode farbror Franzén! hur skall jag kunna tacka för
denna sköna, hugsvalande gåfva? Det gör outsägligen
godt att se sitt arbete, sin afsigt, så helt, så väl,
så skönt förstådda, så belysta. Och när den, som lyfter
den förklarande facklan, är icke blott ett stort snille,
utan en djupt vördad och älskad menniska - huru gerna ville
man ej då åtminstone få trycka hans hand till sitt hjerta
och låta hans blick spegla sig i de tacksamma tårar, han
framkallat! Du har alltid behandlat mig så som jag tänker
mig, att den store Fadren i himmelen skall behandla sina
barn från jorden, när de träda fram inför hans ansigte. Han
skall då se dem djupt, djupt in i hjertat och säga till
evighetsmenniskan der: ((träd fram!» och han upptager
henne i kärlek, under det han låter det svaga, det irrande,
det icke lyckade, som vidlåder henne, undfalla sin stora,
sin gudomliga blick. Och den, som så ädelt behandlas,
måste deraf bli bättre och ädlare.

Det är nu elfva år sedan du, min goda farbror, första
gången lyfte mig på din vinge för att låta mig andas
friare och gladare. Du har alltsedan följt mig i godhet,
och det var mig alltid dyrbart att veta mig lefva under
ditt öga, om jag än icke sag det. Men nu ville du, att jag
äfven skulle se det, och sände en blick full af ljus och
kraft. Och jag - - jag kan blott af dig mottaga, blott se
tacksamt upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free