- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:264

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till envoyén baron v. Brinkman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

utaf lifvet med dess makter, det vill säga: en grupp,
der Gud, menniskan och tingen lefva i harmoniskt
förhållande. Detta skulle jag vilja kalla: lifvets
konst. Denna synes mig tillhöra hvarje intelligent varelse
och utan denna konst förstår jag ej lifvet hvarken på
jorden eller bortom den. Det är min innerliga tro, att
universums eviga konstnär har lärosalar och verkstäder nog,
och modeller äfven, för att denna bildningens gudomliga
utöfning aldrig skall upphöra för den tänkande och kännande
anden. Konstnär i den nyss antydda meningen ville jag
kalla icke blott den, som skapar esthetiska konstverk,
utan äfven den rättsinnige, som framlefver sitt lif enligt
stränga och rena grundsatser, äfven den gode, hvars lif
uttalar sig i rena kärleksoffer. Han diktar sin verld med
hjertats snille. Desse äro menskliga konstnärer, lika så
väl som Schiller, Shakespeare och Göthe.

Jag har nämnt Göthe och detta namn besvärjer upp för min
tanke konstens verld par excellence, den i sköna former
lefvande, för våra yttre sinnen fattliga verkligheten i
sin verklighet, i sin sanning. Jag har aldrig förstått den
motsägelse, som skall ligga i verklighet och dikt, och
om hvilken många - äfven Schiller - tala. Just lifvets,
varelsens, tingens innersta verklighet har synts mig
vara dikten eller poesien, och denna - men huru kunna
uttala det ofattliga? - denna har synts mig vara en ton,
en kraft, en andlig must, något evigt, lefvande, lifvande,
något af Gud, något, som uppenbarar honom både i oss och
utom oss. Ack! det är vid sådana möten, som skaldens
harpa ofrivilligt klingar, som Eros-bilden födes i
konstnärens glädjedruckna bröst, som äfven Paulus-kraften
förstummas, men för att pånyttfödas förherr-ligad, ty
han har skådat in i Gudomsväsendet. Konstnären uppfinner
då ej, han blott uppfattar i en viss gestalt det evigt
lefvande. «Ingifvelse» kallas ju lifvet i dess högsta
momenter. I dessa födes Gudabilden; den är ingifven,
medfödd.

Göthes lif synes mig vara ett af de rikaste, mest
fulländade konstnärslif. In i hans sista stund var hans
genius med honom. Hans tecknande med fingret i luften,
då tungan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free