Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till herr S. H. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
blifva ett bindemedel blott emedan det representerar hvad
som innerst bör binda makarne. »Kärleken behöfver ryggstöd
af pligten», sade en gång Geijer, och en annan gång:
«Man talar om kärleken såsom om något stillastående och
ändock är ingen kärlek tänkbar utan metamorphoser». Se
er omkring i verlden och fråga er sjelf huru mången
man skulle förblifva trogen make och fader om han under
fluctuationerna af sin kärlek icke hade ryggstöd af pligten
och af den allmänna sedliga opinionen, som pligtbegreppet
födt af sig, om under kärleks-lifvets metamorphoser ingen
helig lag förde till en normal utveckling.
Qväkare-samfundet, som afkastat alla vanliga yttre lagar
och beropar sig på den inre lagen, den inre rösten, såsom
det enda rättesnöret, har dock förutsatt, att denna inre
lag måste vara lika hos alla, och stödjer sina förbund
på en sådan öfverenskommelse. Så, till exempel, vid
giftermål, förklara kontrahenterne inför församlingen,
att de vilja lefva tillsammans såsom man och hustru,
och detta är nog att stifta äktenskapet dem emellan. Men
disciplinen af känslor, tankar och hela lefvernet är
ifrån barndomen så sträng inom qväkare-sam-fundet, att den
allmänna meningen är der mera bindande, än för oss några
rätts- och kyrkoformer, och förer i grunden till samma
mål. Att personer, innan de föda barn till verlden, väl må
besinna vigten deraf och af de pligter, som böra dermed
följa, det är väl en fordran af sund moral, äfvensom af
erfarenheten. Derföre är det ock med skäl, som man fäster
namnet oäkta vid den förbindelse, hvilken icke ger akt på
dessa högre mål af äktenskapet. Att barnen få lida derför
såsom oäkta är orätt mot dem j men huru hjelpa det? Det är
för-äldrarnes fel, och föräldrarnes missgerningar måste
alltid till en viss grad drabba barnen. Samhället kan ej
gifva efter sitt rena moralbegrepp. Barmhertigheten, som
är samhällets krona, frågar mindre efter detta och sluter
derför e den förorättade i sin upprättande famn. Och
detta sker alla dagar, dels genom enskild välgörenhet,
dels genom offentliga goda anstalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
