Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till herr Georg A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
1826, som dessa båda män framträdde och ställde sig
i spetsen för företaget och med den framgång, att
räddningshuset inom kort kom till stånd och öppnades för
en mängd olyckliga barn, hvilkas antal inom hufvudstaden
hade med hvarje år tillväxt. I början voro vanvårdade och
vauartade (eller för vanart offentligen kända och straffade
barn) förenade i en och samma inrättning. Men snart visade
sig afskiljandet vara nödvändigt. De jemförelsevis färre
vanartade barnen stodo bland de endast vanvårdade såsom
brännmärkta och fingo beständigt af sina oförståndiga små
kamrater höra eller känna förebråelsen: «detta hafver
du gjort». Dessutom var Kains-märket vanligen alltför
tydligen intryckt på deras panna. De befunnos ock, då de af
polisen efter undergången bestraffning Öfverlemnades till
räddningshuset, redan vara så förderfvade, att de icke
blott besmittade de oskyldiga små, utan äfven voro högst
farliga för räddningshuset, som, i det att der sattes
bom för deras dag-drifveri och oseder, uppretade deras
hämndsinne och begäret att, kosta hvad det ville, befria
sig från inrättningens band och kunna ånyo fullfölja den
förra tygellösa lefnaden. Det befanns således oundgängligt
att för dessa gossar bilda en särskild inrättning, som
till det yttre blef ett slags fängelse, men i det inre
gaf dem alla fördelarne af ett hem samt af en religiös och
moralisk uppfostran. Af tio gossar, som utgått från denna
afdelning, hafva nio hitintills förblifvit på goda vägar,
flera af dem äro i brefvexling med deras förre lärare och
vän, en enda har återfallit i det onda.
I stora städer är det väl behofvet, som befallande uppreser
räddningshuset. Ett oafvisligt faktum är der för handen:
det finnes ett sjunket slägte, hvars talrika afkomma växer
upp att blifva ett samhällets moras. - Skall man låta det
så uppväxa? Nej! menar jag. Man skall, i stället för det
sjunkna slägtet, uppföda ett bättre och kraftigare. Eller
huru skall man väl på annat sätt angripa det onda vid dess
rot? Lastfulla menniskors olyckliga afkomma får vidare en
tillökning af de barn, som blifva för många i redliga,
men fattiga föräldrars hem, och af dem, som genom döden
bli beröfvade sina natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
