Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag af ett bref från Danmark i Juni 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Utdrag ur ett bref, skrifvet af Fredrika Bremer
i Juni 1848 under hennes vistande i Danmark.
Våren står i full blomma och går högsommaren -till
mötes. Danmarks öar hafva klädt sig i herrlighet,
bokskogarne susa mildt vid de lekande böljorna, storken
matar sina ungar, lun-darne sjunga, Dannebrog lyser,
svajande öfver de blå vågorna under den vårblåa himmelen;
men - ingen glädjesång af men-niskoröster stiger upp
från de vänliga öarne, tårar, bittra tårar - mödrars,
enkors, brudars och systrars tårar falla på den sköna,
blomsterklädd a jorden. Ack! kriget har på nytt brutit
ut och många landets ädla söner hafva fallit och falla
ännu dagligen under den hopplösa kampen mot en segrande
öfver-makt. En liten hop, en million menniskor, kämpar
mot trettio millioner. Huru skulle man kunna hoppas? Och
dock - underbart, men sannt - är det ingen hopplöshet,
ingen misströstan i den lilla hopen. Så fast tro har den
på sin rättvisa sak, så fast förtröstan till den rättvise
styresmannen af folkens öden. Och folket är i denna sak
så enigt, som en man. Ingenting kan bättre karakterisera
det danska folklynnet och sinnesstämningen under denna
pröfningstid, än den verkan, som frambringades af det
olyckliga slaget vid Eckernförde. Underrättelsen derora kom
på påskaftonen. Hur det stimmade denna afton på Köpenhamns
gator, i synnerhet i trakten af posthuset! Det var en
allmän jäsning och en allmän sorg: obekanta, höga och låga,
fattiga och rika talade med hvarandra, meddelade hvarandra
hvad de hört, gräto tillsammans. Påskdagen strömmade
folket till kyrkorna, presterna talade från predikstolarne
offentligen om den inträffade olyckan, klagade, tröstade,
uppmuntrade. Dödens och uppståndelsens thema hade fått en
ny, ingripande betydelse. Folket lyssnade, grät. Det var
såsom en klagodag i Israel. Detta skedde på påskdagen.
Annandagen var det stilla i det annars så glada
Köpenhamn. Theatrarne voro stängda, man hörde blott suckar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
