- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:28

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1855

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

före dessa tio år. Huru mycket mer bör då detta gälla
efter en tiderymd af 30 år!

Det är oss naturligt att vid vissa tidskiften se oss om
på vägen, som vi tillryggalagt, i det vi mäta den med den
punkt, vi uppnått, och med det mål, som ligger framför
oss. Vi ställa oss liksom i fönstret af vårt inre rum
på jorden och skåda ut öfver vårt lif, dess gestalter,
af lan och ändamål, vi söka samla det i rediga bilder.

«Det individuella lifvets utveckling fortgår i en
rörelse från tillstånd till tillstånd,» säger den nya
Simon Stylites, Sören Aabye Kierkegaard, som sitter på
sin ensliga pelare, stirrar mot himlen och deremellan
spottar på menniskorna rundt omkring honom på jorden. På
riktningen af denna rörelse beror det tillstånd, i hvilket
vi slutligen stadna eller rättare komma, ty stadna kunna
vi icke, om vi ej bli andligt förstenade.

«Som man,» - äfven enligt den danska Siaren, - «icke
utgår från det kristna, det enfaldiga, för att sedermera
bli intressant, qvick, artist, filosof, statsman m. m.,
utan tvärtom reflekterar sig ur detta andra och blir
i allt enfaldigare och enfaldigare kristen,» så äfven
borde den rätta lifsrörelsen låta våra små passioner,
kärlek till den eller den, det eller det, och framför
allt vår sjelfkärlek, falla bort, eller rättare uppgå,
förlora sig eller förklaras i kärlek till - kärleken sjelf,
den ende älskansvärde, evigt gifvande, evigt uppfyllande
anden. Upptagen i honom, vänder sig menniskan på nytt mot
menni-skornas verld, icke likt den danske Simon Stylites,
utan med en ny kärlek, mera allmänlig, men icke derföre
mindre innerlig, nej, glödande och ren, som det högsta
väsendets, hvars barn den är. Detta är målet, älskande
hjerta! Säll du, som uppnår det.

Så mycket om lifvets ^tillstånd»; jag återvänder till mitt
fönster. Både fönster och tillstånd äro ej mer desamma,
som de i bilden för 30 år sedan. Allt är annorlunda. Endast
några gamla möbler påminna om det gamla hemmet. Menniskorna
, som der utgjorde min lefnads glädje eller plåga, äro
alla borta, alla döda eller borta ändå. Mycket utom döden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free