Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
skiljer menniskor åt. Hjertat som då - men tyst, tyst att
det ej må blöda vid minnet af det lif, den tro, den kärlek
det då var mäktigt af. Det slår ju varmt ännu, ehuru för
andra föremål. Trettio år af ett lif, rikt på lifsdigra
«öden» och skiften, rikare än alla ungdomsårens tropiskt
varma drömmar, ha gått förbi, och icke förgäfves. De ha
mycket förvandlat. Det ligger nu snö på håren, de heta
vindarna ha svalkats, jag känner fläktarne af en annan
vårluft, från andra regioner, och tackar derför Gud.
Mitt fönster vetter åt ett torg, men ett annat än för
trettio år sedan. Jag ser mindre af gatan och mer af
himlen; jag bor en trappa högre upp. Åter är jag ensam
nu, alldeles ensam i mitt hem, men ändå mindre ensam än
någonsin; och verksamhetsbegäret, så hungrande for 30
år sedan, har fått mera att sköta, än det rätt väl kan
hinna med. Jag väntar ingen på besök och längtar efter
ingen. Dock finnas besök, som ännu äro mig kära, hjertligen
välkomna. Bland dessa är solen, som vid middagstiden plägar
blicka in genom mina fönster. Om aftonen har jag dess sista
stråle, ty mitt hem är vändt emot solnedgångssidan. Öfver
en mängd hustak ser jag bort till furukrönta berg vid
horisonten, ser i de gröna däl-derna emellan dem små hvita
landtliga hus och på höjderna sju väderqvarnar, som svänga
sina vingar, malande mycket mjöl. Öppnar jag fönstret,
så kommer från dessa berg en luft så ren och landtligt
frisk, som om den icke, for att komma till mig, hade att
fara öfver staden och torget. Detta är en hjertefröjd.
I mitt fönster står jag gerna en stund morgon och afton;
om morgonen för att betrakta den stigande morgonrodnadens
stundom undersköna färgspel och se solens första lysande
blickar på de små husens fönster bland bergen, samt se
torglifvet, nedanför mitt fönster, vakna och morna sig;
om aftonen, för att se det dö bort, samt för att uppfånga
solens afskedsblic-kar öfver bergen. Äfven emellanåt,
under dagen, låter jag mina blickar förlusta sig på torget,
betraktande dess handel oc)i vandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
