Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
holl då föreläsningar för bättre folk öfver djurens, och
isynnerhet hästens, behandling. Man skrattade åt honom,
gick bort och lemnade honom ensam. Svenskarne äro icke
hårdare eller grymmare än andra folk; likväl finnes det
i vårt land icke, såsom i andra länder af högre odling,
lagar emot djurens misshandling, *) eller en tänkande
uppmärksamhet, offentligt riktad på deras själslif, deras
förtjenster och deras lidande, på ((kreaturens suckan». Den
finnes dock i tysthet hos många qvinnor och några män
i vårt land. Främst bland dessa sednare bör Ekeblad
räknas, ty han har ej blott tänkt och offentligt klagat
för kreaturens skull, han har äfven med kraft handlat. Då
han icke med sin talan lyckades vinna hjelp mot hästarnes
misshandling och utsläpande af egennyttiga husbönder,
tog han sig för att köpa upp alla usla och brutna hästar,
slagtade dem på ett sätt, som ger dem döden utan plågor,
gjorde af köttet metvurst samt annoncerade försäljning
af hästkött, metvurst m. m. Man skrattade ej mer, man
begynte köpa och smaka på, och finna smak i saken. Han har
nu tre försäljningsbodar i Stockholm för hästkött, många
menniskor köpa och finna det lika godt som helsosamt, och -
vi se icke mer i Stockholm så utsvultna, utmagrade hästar,
släpande på bördor, under hvilka de hvart ögonblick hålla
på att digna, såsom vi så ofta med afsky och sorg sett
der för några år tillbaka. Heder åt den kristne hästvännen!
Sedan jag här beskrifvit huru det förhåller sig med min
nuvarande bostad och hvilka utsigter den erbjuder, går
jag litet tillbaka i min berättelse för att omtala hvad
jag sag den 26 April.
Jag var denna dag ej precist vid elakt lynne. Bevars! att
ett fruntimmer, innan hon uppnått femtiotalet, skulle
hafva elakt lynne, det är omöjligt. Det har blott
gubbar och gummor, dömde att förnöja sig med snus och
patience-spel. Men, för att säga rena sanningen, så var
mitt lynne visst icke godt. Jag satte mig vid mitt piano:
det var ostämdt, eller ock var
*) En sådan lag finnes nu; år 1857 blef den utfärdad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
