- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:41

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

SISTE AKNE.

iXomanförfattarne ha planterat fullt veiidens fält med
en blomma, kallad kärlek, och hvar och en, som, lika med
mig, vid femton års ålder, blott uti deras trädgårdar,
botaniserat tillhopa sitt herbarium af menniskokännedom,
väntar, vid sin första titt-ut i den verkliga verlden,
att få se den sköna, underbara blomman blomstra i gröna
sommarlunden, på den frusna kälkbacken, i parken, på
ljungheden, i dal och på höjd, på sjö och på land, i hvarje
stuga, i hvarje slott, och i synnerhet uti värdshusen vid
landsvägen, men skall, såsom jag, bli jämmerligen bedragen.

Denna herrliga, af renaste himladagg närda evighetsblomma
är i sjelfva verket ganska sällsynt. Jag har sett den,
sluten inom den tysta helgedomen af några ädla menniskors
bröst, der förädla och förheniiga allt, jag har sett den
uti några jordiska hem skapa ett paradis - ja den finnes
på jorden, jag vet och jag känner det.

Hvad man deremot ej sällan får skåda är en slags tjär-eller
kär-blommor, som blomstra under en sommar och sedan vissna,
några passionsblommor af fyra och tjugu timmars lif, och
en mängd af små käiieks-sippor, som vårsolen framkallar,
som komma i Maj och gå bort i Maj, och om hvilka alla
småsaker verlden talar stort; men hvad man ännu oftare får
se är den gröna eller grå betesmarken inom eller utom hus,
utan några kärleksblommor alls.

Vidare ha romanförfattarne spunnit öfver verlden en
väfnad af gyllene trådar, på hvilka menniskolifven gladt
dansa fram. Dessa lifstrådar möta, mota, följa eller
korsa hvarandra oupphörligt, man ser öfverallt för sig
inveckling och utveckling, följaktligen intresse, intet
löst, intet styckverk, intet af de lifstrådens knutar,
detta bedröfliga: «man sitter der man sitter»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free