Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
hvarandras sällskap glömde nattqvarteret, den obilliga
räkningen och de sju pigornas liga.
Då morgonens klara öga blickade in i Jlf 20 förde en engel
derifrån ett barns ande inför den allsmäktiges thron. Med
den liflösa kroppen i sina armar satt modren och med kyssar
tryckte till ögonlocken Öfver de sköna, nu brustna ögonen;
och så som hon hade om natten sutit med barnet på sina
knän, så satt hon ännu hela dagen, vaggande det stilla. Mot
aftonen frågade hon efter något bud, som kunde hafva kommit
till henne, något bref - men der var ej något. Andra dagen
återkom mor Bengta och sade styft, att hon lemnat fram
brefvet, men att man ej gifvit henne något svar derpå.
En, två, tre, fyra, fem dagar gingo förbi, och det
främmande fruntimret gick omkring som en hamn, hvarken
åt eller drack eller sof, blott frågade jemnt: är der
intet bref till mig? På den sjette dagen bäddade hon,
med pastorns i församlingen understöd, ned i grafven sitt
lilla barn, och kort efter sedan det var jordadt bredde sig
stilla deröfver ett lätt snötäcke, och det gjorde godt åt
den arma modrens hj ert a. Länge satt hon vid grafven och
lät snöflockarne falla på sitt obetäckta hufvud. Så släpade
hon sig med vacklande knän tillbaka till värdshuset och
frågade å nyo: är här intet bud, intet bref till mig? Men
der var intet. Då lade sjukdomen sin hand på hennes hufvud
och bröst och sade åt själasmärtan: «Nog!»
Sjukdom, kroppsliga plåga! Du har blifvit kallad ett
ondt på jorden, men ofta är du ett godt, en välgörande
balsam, under hvars inverkan själen hvilar efter sin
hårda strid och dess vilda stormar domna. Mer än en gång
har du af-vändt sjelfmord eller frälsat från vansinne. De
rysliga, de bittra ord, som bedragen väntan, som gäckadt
hopp inskrifvit i våra hjertan, utplånas småningom under
sjukdomens dunkla feberdrömmar. Det grufliga, som nyss var
så nära, drar sig långt fjerrau - vi glömma, Gudskelof,
vi glömma, och då vi med mattade krafter resa oss ur
sjukdomens armar, vaknar ofta vår själ såsom ur en lång
natt till en ny morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
