Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
I väntan på dess gryning för vår arma lidande, låt oss
hos systrarne på Värna tillbringa
EN AFTON.
Den vanliga lilla Söndagsaftondansen var slutad och de
unga pensionärerne hade, sedan de hjertligen kysst och
omfamnat sina goda uppfostrarinnor, begifvit sig till sina
sofrum. Alla ljusen voro släckta., Novemberstormen svepte
snöilar vid fönstren, men höstqvällens trefliga brasa
brann med lifliga flammor och kastade sitt ostadiga sken
omkring i rummet, der systrarne Helena och Amelia sutto
i länstolar på hvar sin sida om elden, som upplyste deras
vänliga och mildt allvarliga anleten.
Betraktande en gång en äldre qvinnas dystra uttryck, som
tycktes vara stämpladt af ett glädjelöst lif, tänkte jag:
O huru mycket skönt förblir ej outveckladt i den qvinnas
anlete, som ej erfarit sällheten af lifvets fröjder, af
en ren och lycklig kärlek; det liknar en jord, på hvilken
ingen solens stråle fallit och som blott hyser matta och
färglösa blommor. Men betraktande de båda systrarne, måste
jag säga till mig: O huru skönt är ej anletets uttryck
hos dem, som hafva bibehållit sina själars frid genorn
tålamodet! Jordisk kärlek, njutning, glädje kunna ej så
skapa menniskoanletet till en stilla himmelsspegel. Det kan
allena - o vänd ej bort din blick, du unga qvinna, hvars
öga strålar ännu af ungdomslif och hopp - det kan allena
det ödmjukt och tåligt burna försakelsens kors, det af ett
fast och för hela lifvet hélgadt sinne utsagda: «Fader,
ske din vilja!» Och systrarne hade utsagt det och de hade
burit korset. Då de en gång bli förklarade englar, skola
de kanske få skönare anletsdrag; men denna ^blick så klar
och god, detta milda vackra leende - kunna väl himmelens
barn äga dem skönare? Jag tror det ej; ty ehgeln var ju
redan i systrarnes själ och log och blickade derur stilla
välsignande öfver jorden. Väl voro fåror i deras pannor,
väl voro runor kring öga och på kind tydligt ristade
Fredrika Bremer. II.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
