Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
af lidandets udd; men undergifvenhetens ande hade
fläktat der-öfver och borttagit all dysterhet. Och ej
endast själens stilla skönhet och frid lyste ur de båda
systrarnes anleten; der tindrade äfven, i synnerhet då
. de talade, en liflig gnista af humor, af detta trefliga
och godroliga lynne, som jag tror man lätt får sedan
passionens och kamplustens stormiga årstid är förbi, då man
underkastar sig att låta vara hvad man dock ej kan hjelpa,
tar menniskor och saker sådana de äro på bästa viset, och
i synnerhet i lifvets mindre angelägenheter icke oroar,
grämer och förtretar sig. Det har sina svårigheter att
komma till denna angenäma sinnesro; men systrarne ha
meddelat mig det recept derför, som de sjelfva begagnat,
och detta var: att anse ödets styresman såsom seende vida
klarare än de sjelfva, och menniskorna deremot såsom ofta
behäftade med starr, hvarföre systrarne, vid motgångar
och ledsamheter, som af menniskors afvoghet eller fel dem
tillskyndades, blott tänkte: om de såge klarare, skulle
de handla bättre.
På himmelen är det så tillstäldt, att då alla skymmande
moln äro borta, strålar solen eller tindra stjernorna, och
så äfven lyser, då på själens himmel inga tvifvel eller
bitterhetsmoln dröja, merendels glädtighetens milda ljus
fram, och vid dess eld tändas dessa muntrande infall,
det oskyldiga skämt, de harmlösa lustiga anmärkningar,
som utgöra hvardagslifvets lätta och lifvande fyrverkeri.
På litet afstånd från systrarne midt emot elden satt på en
kullerstol en ung flicka med hufvudet lutadt mot den lilla
handen och blickande med begrundande min in i de dansande
flammorna, som, att döma efter hennes ansigtsuttryck,
tecknade för henne mera om lifvets lek, än om lifvets
allvar. Hon var vacker, aderton år gammal och hette Emma.
Till henne vände sig Helena efter en stunds uppehåll
i samtalet, upplät sin mun och ordade sålunda: «jag
har fått en bibel åt dig, min lilla Emma. Den skall du
medtaga då du reser ifrån oss. Jag tror att den kan få
rum i din koffert.»
«0ch jag har fått åt dig en tjock kokbok» - sade Amelia
med skälmaktigt leende - «den måste du för all del ha med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
