Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
05
«0ch då skall menniskors välbehag och Guds englars frid»
- sade Amelia med rörelse - «följa vår Emma genom lifvet.»
Emma grät, omfamnade och kysste de fromma lärarinnorna.
«Jag vill» - utropade hon - ^blifva god, göra er glädje,
förtjena Guds välbehag och min Edvards kärlek. O hade jag
dock förmåga såsom jag har vilja. Jag känner ofta oro då
jag tänker på mina förestående pligter, och fruktar, att
under det verksamma lif, i hvilket jag så ung skall ingå,
ej alltid kunna skilja det rätta från det orätta.»
«Det gifves» - sade Amelia - «en handlingsregel, i följd
af hvilken jag tror, att vi lättast och säkrast kunna
skicka oss i alla lefnadsförhållanden enligt den eviga
godhetens vilja.»
«0ch den är?»
^Emellan två olika sätt att handla, vill du veta
hvilket-dera bör ha företrädet? Beräkna följderna i ondt
och i godt, och beslut dig för det, sotn lofvar frambringa
den största summa af sällhet. För att komma till säkerhet
och klarhet i beräkningen, behöfves framför allt ett
upplyst förstånd - men derom och huru man skall förvärfva
det ha vi redan förut talat med dig.»
«0ch nu» - sade Helena - «gå till hvila, mitt barn, det är
sent och du har hört predikas mera än du kan minnas. Bry
dig ej om din koffert i afton; jag skall i morgon bittida
lägga in din bibel och din kokbok samt några småsaker,
som vi sytt åt dig. God natt, min egen goda flicka!»
Emma kysste, grät och tackade och började dermed, i sitt
unga hjertas fullhet, om och om igen. Det gifves i lifvet
en tid, då man aldrig tycker sig gifva nog af tacksamhet
och kärlek. Emma gick ändteligen, följd af systrarnes
välsignelser.
De båda sy strame förblefvo derefter ensamma. Elden brann
nu med blott slocknande flammor och det blef omkring
dem allt skummare och skummare. Stormen svepte med allt
starkare ilar omkring deras boning och i dem blandade
sig underliga ljud såsom af mennrskosuckar. Djupt vemod
inträngde småningom i deras hjertan. Det är så med oss
här i lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
