Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
ögonblick ingenting se. Men sedan tyckte jag att allting,
att hela verlden lyste. Det var så mycket ljus, så mycket
ljus!»
«Men sjelf lyste du klarare än alla bröllopsljusen. Jag
sag icke dem, jag sag blott dig» - sade den förälskade
mannen och tryckte till sitt bröst sin unga maka.
Men hon kunde i denna stund blott se, blott tala om
bröllopsljusen i höjden, och huru Axel än förklarade
fenomenet af blänkfyren, dess lågor och reflektionsspeglar,
så hade Ellina likväl i tysthet en annan förklaring för
sig. Och om natten, när hon låg på sin bädd, kunde hon
knappt sofva, hon måste alltjemt se på de svängande
ljusen, hvilka än upplyste rummet, än lemnade det i
mörker; hon måste lyssna till vinden, som, liksom med
tunga suckar, hven i långa andetag kring hennes boning,
lyssna till hafvets entoniga brusande då det åter och
åter bröt sina vågor mot klippornas bröst. Ty det var
nu höst och stormigt. Och detta ständiga åter och åter,
detta oroliga hvälfvande utan rast och utan mål väckte
i den unga qvinnans själ oroliga, nästan vemodiga tankar
och aningar. Det var den första natten i hennes nya hem.
Uti ett fridfullt hem i en af södra Sveriges skönaste
dalar, med goda föräldrar, syskon, barndomsvänner,
hade hon drömt en stilla barndomsdröm. I närheten låg
en stor stad, var ett lärdomssäte, och derifrån kommo
röster och syner om vishetens källor, om skona konster
och lifvets herrligheter. Mycket skönt sag redan då Ellina
omkring sig i naturen och i sitt hem; men hon visste att
öfver denna stilla verld stod en skönare och herrligare,
som hon skulle få se när hon blef stor. Och så uppväxte
barnet i glad aning om lifvet, och tänkte jemnt: «när
jag blir stor, då skall jag se, da skall jag lära ännu
mera, då kommer något ännu bättre, ännu skönare.» Hvad
detta skulle vara, det visste hon icke klart. Hvilken
ung flicka har väl namn för sina sköna aningar. Men
någonting i känsla, någonting i tanke skulle det vara,
som lät hela lifvet framstå i förklarad glans, som lät
henne träda ur skymningen ut i ljusets lif och ljusets
glädje, som uppfyllde alla den unga själens tysta, men
stigande varma frågor och fordrin-Fredrika Bremer. II.
**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
