- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:68

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

från dessa intryck, dessa mörka klippor, dessa
töcken. Posten från den öfriga verlden uteblir der ofta
under sju till åtta månader af året.

Men som jag älskar ensligheten och själens ostörda umgänge
med sig sjelf, kan jag ej gå längre i den slutföljd,
hvartill dessa exempel leda, än att det icke är menniskan
godt att vara allena - lång tid.

Och så nu åter till vårt unga par: Axel och Ellina. Det var
såsom hade en örn fört en dufva till sitt bo på klippan. De
ovanliga, allvarliga omgifningarne, ensligheten, hafvets
brusande, höststormarne - allt detta sammanpressade
ängslande Ellinas bröst. Men hon hade sitt eget hem, -
och den qvinna finnes ej, som icke känner detta såsom
en lycka - och hon hade de husmoderliga pligterna inom
detta hem. Och så var der ju blänkfyren, de valsande’
bröllopsljusen i höjden, som hvarje mörk afton påminte
henne om den grannaste afton under hennes lefnad,
bröllopsqvallén, då hon sag «så mycket ljus, så mycket
ljus». Och så var der ju också, först och sist och framför
allt, hennes man, och denne man var en ädel man, och än
mera, han var en god make.

Det är så godt, att jag nu tar tillfallet i akt att göra
en bekännelse, som jag ofta haft på mina läppar, men
tvekat att uttala af fruktan att derigenom få öfver mig
alla gifta fruars hat. Äfven nu befarar jag det, men - det
får gå; jag måste lätta mitt hjerta. Jag bekänner således,
att jag aldrig funnit, aldrig finner en man älskvärdare,
än då han är - en gift man, d. v. s. en god sådan. En
man är för mina ögon aldrig så skön, så fullkomlig, som
då han är en äkta man, öm make och familjefader, bärande
med manlig kraft och manlig godhet på sina armar sin maka
och hela den husliga krets, som genom hans inträde i det
äkta ståndet slutit sig kring honom såsom en del af hans
hem och hans veiid. Han blir deraf icke blott älskvärdare,
han blir verkligen skönare. Således: det yppersta hos en
man består deri att han är en god äkta man, och endast
i en sådan är jag fallen att förälska mig. Men det är ju
nätt opp förbjudet, och Moses jemte alla lag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free