- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:72

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

draga och ur hvars djup man stundom, vid vattnets fallande,
ser uppstiga ruinerna af en fordom skön, men förbannad
stad. Stilla står det äktenskapliga lifvet lika litet
som något annat lif på jorden. Derinom föregår en sakta,
men oupphörlig förvandling nedåt eller uppåt, allt
eftersom makarne vilja eller vålla. Orsakerna kunna i
alla äktenskap vara olika, men i alla förekomma stunder,
kriser, af hvilka man kan sluta hvad tiden lider, hvad
klockan slår. Och i alla förekommer frestelsenatt, när
den första lågan slocknat, låta den djupare föreningen
upplösas, låta anden fly. Och den gör det

«så framt ej himmelsk Amor då tillbakahåller Psyche med
ny bröllopskyss»

och viger henne till en högre, innerligare förening.

Det felas icke Nikodemus-naturer i verlden, som,
tviflan-de, skola fråga:

«Huru kan detta ske?»

Vi ha föga att härpå svara, utom att vi veta att så sker;
men vi känna ingen annan grundorsak härför, än den, på
hvilken öfverhufvud all god utgång hvilar, hjulet i lifvets
ångma-schin, axeln på lifvets roterande blänkfyr: den goda
viljan i de intresserade parternas hjertan. För öfrigt vill
jag fortfara med min historia. Jag önskar (detta hviskar
jag till mig sjelf) att jag kunde låta bli förlänga den
genom reflexioner, hvilka läsaren kan göra mig förutan.

Den särskilda orsak till missnöje emellan Axel och Ellina,
som vi omnämnt, var gossarnes uppfostran. Fadren påstod
att modren förkelade, förklemmade, med ett ord, skämde
bort dem. Mycket möjligt att han häri hade rätt. Emedlertid
tror jag, att hon gjorde det på det rätta sättet. Eelatift
finnes ett sådant. Gossarne voro lydiga och tillbådo sin
mor. Det göra inga verkeligen bortskämda barn. Men f adr en
blef för sträng i den mån han fann modren för vek. Mycket
angelägen var han att få gossarne snart ur huset, i en god
skola, på det att de måtte «lära något» och det måtte bli
«karlar af dem». Sex Örnungar voro redan utflugna ur boet
till en fjerran ort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free