Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
kan ske utan ekonomiska uppoffringar. Men kanske har
jag hitintills aktat dem för högt. Och nu ... om mitt
förslag ej lyckas, om de förhoppningar jag väckt skulle
gäckas eller en tid fördröjas . . . vill du då, Ellina,
bära det med tålamod, vill du försöka att vara lycklig,
att hålla af mig . . . såsom förr?»
«Nej, icke såsom förr, nej, tusen gånger mera,» utbrast
Ellina med hjertats öfverväldigande känsla. - «0! hvad
talar du om att sakna, att vänta, om gäckade förhoppningar,
nu, då jag ser huru du tänker på mig, ser att du älskar
mig!»
«Men huru . . . huru har du kunnat tvifla?»
«Ack, Axel! du har varit bra förändrad mot mig, och dermed
har allt förändrat sig omkring mig.»
«0ch du, Ellina! har du alltid varit densamma som förr? Har
du icke ofta varit kall när jag nalkats dig med värma? Har
du icke de sednare åren ofta dragit dig bort ifrån mig,
när . . . och denna afton . . .ja, jag kunde ha skäl till
tvifvel att du ännu hölle af mig.»
Ellina teg och sag ned. Hon visste, att det var så, som
Axel sade.
Han fortfor: «Jag är för stolt, Ellina! och kanske för
öm också, för att vilja tilltvinga mig en kärlek, som
ej frivilligt gifves. Jag har aflägsnat mig, emedan -
du aflägsnat mig. Men kanske har jag varit mera stolt,
än jag bort vara, mera stel, än jag ville. Det är svårt,
Ellina! att veta huru mycket man felar. Men ett är visst:
jag kan ej, jag vill ej fortgå såsom vi en tid gjort. Gif
mig din hand och - om du kan det - gif mig åter ditt
hj ert a ... läs i mitt och se huru jag det menar, och
. . . förlåt!
«O, tyst!» sade Ellina i det hon kysste bort ordet
från hans läppar. - «0, sag intet mer! O, att jag hade
förr förstått dig, och du skulle då ej haft skäl att
klaga. Men nu ... Gud välsigne dig för att du talat,
för hvad du sagt. Blifve det med vår flyttning huru det
vill, godt skall det ändock bli, det känner jag; ty du har
åter flyttat in i mitt hjerta, jag känner mig åter hemma
der. Och nu . . ."se!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
