Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
så jungfru «Uådlös’» själ och sinne, att derifrån spridde
sig ljus ända in i källarens och skafferiets mörkaste
vrår. Vasserra! hvad det blef råd för allting. ((Spenat!»
Ingen fråga mer om spenat, ingen tanke på stackars spenat,
usel, eländig mat! Korf och kalfstek, hafvets fiskar och
luftens foglar kommo som genom trolleri. Det blef fullt
i kök och på bordet. Ingenting felades, eller det märktes
ej om någonting felades, hvilket är ändå bättre.
Och den, som vet hvilken mäktig trollkarl det glada, modiga
hjertat är, och huru det känner till ursprungsord, som ha
nyckeln till alla ting och kunna befalla öfver dem alla,
den skall icke undra häröfver.
Jag säger er icke huru det vidare gick med den der
flyttningen, om den blef utaf eller icke; ty det vet jag
ej. Men det måste jag säga er, att inom ett år föddes en
flicka, som efter fader och moder blef kallad Axellina. Och
ville ni se huru solens ljus och glädje liksom tar kropp
i ett mennisko-anlete, så skulle jag visa er detta barns,
visa er hennes leende Ögon, hennes ljusa lockar. Intet
språk är mera obegripligt och mera täckt än det, som
i qvittrande fogelvältalighet strömmar ur hennes lilla
mun. Kaprifolii-plantan är icke mera vild och mjuk i sina
slingringar, än den lilla flickan. Ni skulle se henne i
tusen skiftande, behagfulla ställningar linda sig kring
fadrens bröst och armar eller leka vid hans fötter. Och
om någonsin en klippfast man kan besegras och snärjas
af ett litet barns trollkonster, så är det - Axel Örn,
när han håller i sina armar den vilda, mjuka, leende,
förtjusande lilla flickan, och trycker henne i stum
vältalighet till sitt bröst, eller sitter om aftonen vid
hennes lilla sang och hör henne bedja sin aftonbön och lär
på nytt af henne att bedja. Ja, han är ingen bit bättre,
än Herkules, spinnande vid den unga Om-phales fötter. Jag
hemställer om han icke är till och med något sämre och
svagare, alldenstund han är fjettrad af ett ännu svagare
och barnsligare väsende.
Ellina hotar ibland - och ni kan förstå med hvilket allvar
- att skicka flickan ur huset, sätta henne i pension,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
