Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen och Romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ett århundrade skrifver och läser romaner, och den
smaken, i stället att aftaga, tager allt mera, allt
vidsträcktare till, alltså - min vari! jag hoppas att du
inser slutsatsen.
Och sedan, när jag rätt sag efter i min egen själ, var
då der ingenting, som talade för romanens värde? De många
sköna stunderna, de varma känslorna, de vackra taflorna den
låtit mig njuta! Och sag jag ej, bland det myckna ogräs,
som romanerna utsått, äfven de frön till ädla växter,
till skuggande träd, som sedan utvecklat sig. Och nu,
då själen blifvit äldre, stillare, väcktes den icke ofta
af romaner tillljufva sym-pathier med menniskors fröjder
och lidanden, vaknade ej med dem goda, varma känslor? Jo,
jo, så är det, och summan häraf blir, att:
«romanerna måste ha sitt förnuftiga, sitt goda mål, måste
ha medborgarerätt i verlden.»
Men hvad vilja de egentligen? Vilja de blott roa, väcka
deltagande, reta inbillningen, blott lekande belysa djupen
i menniskosjälen och lifvets labyrinters otaliga gångar
och irrgångar? Äro de att anse lika med dessa millioner
fjärilar, hvilka, af en varm sol framkallade ur pupporna,
fladdra omkring och en kort tid fägna menniskorna med
sin glans och sina färger för att sedan dö? Ingenting
mera? Omöjligt. Här måste vara någonting mera. Men hvad?
Tänk om den der arméen från alla folk och länder har någon
hemlig anförare, någon general en chef, kring hvars baner
den sluter sig, för hvars plan den kämpar, medvetet eller
omedvetet, väl eller illa, allt efter omständigheterna. Men
om så är, så är det till denne anförare, denne roman-härens
Napoleon, jag måste hålla mig för att få reda på den stora
arméens rörelser och deras ändamål.
En ljus tanke!
Göthe sökte ^r-plantan, filologerna söka ^r-språket,
de finska besvärjarne sökte ursprungs-orået till tingen,
och jag gick att söka i«r-romanen.
Jag uppkallade andarne, som hafva gjort djupast intryck
på mig ända ifrån Grandisson, Joseph Andrews Corinna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
