- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:98

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnets bön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

BARNETS BON.

i min barndom - berättade en dag den store, manhaftige
kapten G * * - fick jag en ganska sträng uppfostran. Hvarje
den minsta förseelse bestraffades kroppsligen af min mor,
en till själ och kropp stark qvinna. Denna stränghet
vållade hos mig en stor farhåga och fruktan, som lätt
kunnat föra mig till lögn och förställning, om icke dessa
synder hade blifvit ännu hårdare bestraffade än alla
andra. Emedlertid var jag ofta bittert olycklig. I min nöd
flydde jag då till bönen, bönen till den osynlige fadren,
som jag visste vaka öfver mig och alla. En platt sten
bakom en af häckarne i trädgården var min bönpall. Ofta
har jag legat der på mina knän och bedit och gråtit.

En dag hade jag företagit mig det förtjenstfulla arbetet
att bortrensa ogräset i en af bänkarne i trädgården. Dervid
arbetade jag isynnerhet med en stor planta, som var
så starkt och djupt rotfästad, att jag, oaktadt alla
bemödanden, icke lyckades rycka upp roten fullkomligt. Ett
litet stycke deraf måste jag lemna qvar, men det var
långt nere i jorden. Nöjd med mina bragder gick jag till
trädgårdsmästaren och sade: «Nå, nu tänker jag att jag i
det närmaste har rotat upp allt ogräset i bänken. Det var
blott en stor planta, som jag icke fick alldeles upp, men»
- - -

«Hvad i Guds namn har han gjort?» utropade trädgårds-’
mästaren förskräckt - «han har väl icke ryckt upp fruns
kyrfvel ?»

Han sprang till bänken, bäfvande följde jag honom. Ack! det
förhöll sig visserligen så; den enda kyrfvelplantan i
trädgården, min mors älsklingskrydda på kål, hade jag med
svett och möda arbetat på att utrota. Med hvilka innerliga
böner jag öfverhopade trädgårdsmästaren för att förmå honom
att icke yppa min missgerning, det kan ej beskrifvas. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free