Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fula handen och den vackra handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
genom fönstret, det sågo de inte - komma en stor, ful,
svart hand med långa fingrar - ser ni, barn, så här kom
den, så här långsamt, gripande mot bordet, och tog skålen
med vällingen och bar den bort midt för deras näsor,
som blefvo så långa, så långa, må ni tro, att de kunde
ha stött emot hvarandra, om inte både Sven och Gertrud
hade fallit baklänges af bara förskräckelse när den
stora fula handen kom och tog bort deras qvällsvard och
försvann med den: ingen kunde begripa huru. Men de sade:
vi ska inte bry oss om det, utan lägga oss att sofva, och
så är det i morgon lika godt. Och delade sig, men hade
svårt att sofva, ty ufven satt i rönnträdet och skrek:
Uh, hu, hu! och de tyckte, att den fula handen stökade
i stugan, men det var så mörkt att de ingenting kunde
se. Sluteligen somnade de likväl och när de vaknade,
så var det stora dagern, och då sade mannen: gå nu upp
hustru och koka kaffe. Och hustrun gick, gjorde eld,
men just som hon skulle taga kaffepannan, hvad tror ni
hon fick se? Jo, den der stora fula handen, som grep i
handtaget på kaffepannan och for ut med den i ett huj,
som om det varit genom väggen. Nu blef mannen mycket ond
och knöt näfven och sade: ja, kom du bara en gång till,
du fuling, så skall jag klämma dig så du ska minnas det;
och nu går jag till länsman, jag. Och han steg opp, klädde
sig och ville ta sin helgdagsrock; men då han skulle ta
ned den från spiken, kände han att någon drog i rocken,
som var starkare än han, och när han sag sig om, se! då
var det den fula stora handen, som holl i hans rock och
behöll den också och försvann med den innan bonden hunnit
begripa huru det gick till. Men så gick det nu hvar eviga
dag. Hvar enda dag kom den fula handen in i stugan och tog
bort något, än mat, än kläder, än husgeråd. Och nu började
man och hustru bli mycket ängsliga och de tänkte: hur skall
det gå? - En dag hörde de kon rama och så fingo de se den
fula handen, som drog henne vid hornen inåt skogen. Och
kon, stackaren, var så mager och sag sig så ängsligt om
efter den unga hustrun under det hon försvann i skogen. Då
begynte hon bitterligen gråta; men mannen ville inte se på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
