Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fula handen och den vackra handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
för hvilket Gud välsigne dem! Och han gjorde det, ty han
gaf dem två snälla barn, en gosse och en flicka. Och de
tyckte mycket om att höra berättas sagor, just som ni,
barn.
Så blef det ett stort rop i trakten: kungen kommer,
kungen kommer. Och riktigt: det var sjelfva kungen, som
kom och åkte i en stor, stor vagn med sin drottning. Och
allt folket sprang till för att se kungen och drottningen;
ty det var en mycket god kung och en mycket god drottning,
som bara tänkte på att göra rätt åt alla och göra folket
lyckligt. Och när deras stora vagn stadnade framför
gästgifvare-gården, då blef der en sådan folksamling,
att det var som en myrstack. Och kungen och drottningen
gingo ut bland folket och talade vänligt med alla. Och
kungen var en vacker herre med mörkt hår och bruna ögon,
som lyste just som solen när han var god; och drottningen
var ett långt, vackert fruntimmer, och sag vänlig ut som
en Guds engel. Och båda sågo på att hustrur och flickor
hade så snygga kläder af hemmaväfdt tyg och de frågade:
hvem väfver sådant tyg här på orten? Och folket sade: det
gör Gertrud, Svens hustru. Då kallades Gertrud fram med
sin man till kungen och drottningen, som berömde dem och
sade att de ville köpa af hennes tyg. Och så beställde de
50 alnar väf, må ni tro, och sex dussin blå-och rödrutiga
halsdukar, och dem skulle unga prinsessan ha. Och kungen
skänkte Gertrud och hennes man hvardera en silfverpenning
med sitt .porträtt på till minne af honom, och han sade:
lycka till, mina barn!
Och i hela bygden blef det bekant hur kungen hade talat
med Sven och Gertrud, och de måste alla Söndagar ta fram
silfverpengarne, ty alla ville se kungens porträtt.
Det der var en stor glädje för Sven och Gertrud, kan ni
tro, och de blefvo allt flitigare och allt rikare, och
hjelpte fattigt folk gerna af det goda de förvärfvat och
berättade dem sin egen historia och om den stygga handen
och den snälla handen. Men aldrig mer sågo de den stygga
handen inom sitt hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
