Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fula handen och den vackra handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Ty ser ni, barn, den der stygga, fula handen, det var
nöden, som drar allting ur huset när lättjan kommer
der in och frosseri och slarf; och den snälla, vackra
handen - vet ni hvem det var? Jo, det var fliten, som
drar allt godt till huset och gör att trefnad och välmåga
bo derinne. Och kungen, det var vår egen välsignade kung
Oskar, och drottningen var vår drottning Josephina, som
hålla af att se folket lyckligt och flitigt och att löna
dem, som skicka sig rätt hederligt. Så ni ser att hela
den sagan är bara klara sanningen. Och nu är det slut,
och det var just i lagom tid, ty nu har mor gräddat sista
pannkakan och vi skola äta qvällsvard.
Peter och Lotta sprungo upp från golfvet, farmor steg
också upp, alla samlades kring bordet, der nu pannkakorna
rykte. Och mannen och hustrun de nickade åt hvarandra och
logo såsom ville de säga: vi känna den der sagan, vi!
Och när de nu satte sig förnöjligt till bords, hörde de
svalan utanför fönstret qvittra för sina ungar: flit-flit.
Hör, sade Lotta, hvad svalan lär sina ungar. Och det har
hon lärt af sig sjelf. Nu är Lotta dum, sade Peter, det
har Gud lärt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
