- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:113

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

113

granen, och bäst hon sökte att skaka af dem, se - så voro
de der igen, värre än förut, och tycktes vilja alldeles
trycka ned henne.

Men barnen, lilla Pehr och Maja, de kunde icke tänka på
något ledsamt.

«Nej, se på kusen, Maja! Se hur han blänger på dig med
sitt stora, svarta öga. Akta dig: han stångar dig om du
rör honom. Han säger: om du kommer hit, så stångar jag
dig med mina långa, långa horn.»

«Nej, tror du att han stångas? Tror du att han riktigt
lefver? Ack, hvad den soppan luktar godt! ... Är den icke
snart färdig, mor? Och kan vi icke snart gå till Majros och
Dockan och låta dem se på stjernan och smaka på julen ?»

Jo, riktigt; soppan var nu färdig och lyftades af
elden. Och modren tände ljuset i lyktan och kring ljuset
satt en grann gul pappersstjerna, som ljuset lyste upp och
som lyste upp ljuset. Och barnen fingo hvar sin kaka bröd
och modren fyllde en kruka med det färska julölet, och så
begåfvo de sig af till fähuset för att låta kreaturen veta
att det nu var jul.

Ty det är sed på landet öfverallt i Sveriges rike, att
låta kreaturen hafva godt med af julen, hvilket är både
rätt och väl gjordt. Ty alla väsen på jorden böra glädja
sig öfver Hans födelse, som gifvit verlden nytt lif och
sändt ut sina lärjungar, i det han sade:

«Prediker evangelium *) allom kreaturen!»

Det är egentligen husdjuren, som vi ha för sed att undfägna
om julen. Men i några delar af Sverige och öfverallt
i Norge sätter man utanför husens och ladornas dörrar
hafre- och kornkärfvar på höga stänger eller unga afqvistade
granträd, på det att småfåglarne måtte äta sig mätta. Och
när jag ett år var i Norge, då hade jag utanför mitt
fönster två sådana träd med stora kornkärfvar i toppen,
och svärmar af små sparfvar och siskor och bofinkar höllo
julkalas i dem och

*) Hvilket betyder: ett glädjens budskap. Fredrika Bremer.
II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free