Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
När denna stod för dörren och modren trädde ur stugan,
helgdagsklädd, med psalmboken och en hvit näsduk i handen
och med sina små barn, ett på hvardera sidan, då sag hon
både from och vacker ut, och Anders, som sag förstulet på
henne, tyckte kanske det också.
Morgonstjernan och månen stodo klara på himlafästet öfver
den mörka granskogen och lyste vänliga i den frostklara
morgonen öfver den nyfallna snön. Enkan måste tänka:
«Hvad dock Gud gjort mycket vackert för menniskorna!»
Och hon drog in med djupa andetag den friska vinterluften,
som denna morgon icke var mycket kall, och kände sig deraf
lättare till sinnet.
Polle, stackars gamle Polle, anade icke att man tänkte på
att sälja honom; han var vid sitt allramuntraste lynne,
griäggade, hviftade med öronen och vred det nätta hufvudet
hit och dit, skrapade med foten i snön och var yster nästan
som en fölunge.
Snart satt enkan med de båda barnen i slädan. Anders stod
bakom på meden och körde, och Polles bjellra pinglade
hurtigt under det de förö fram på byvägen genom skog och
mark, och morgonstjernan lyste på de hvita snöfälten och de
snötyngda granarne längs utmed vägen. Här och der tindrade
också ljus uti skogen. De små voro mycket språksamma.
«Nej se», ropade de –. «se hur ljusen brinna i storgåln,
ett ljus i hvart fönster! Skall icke der bli stor dans i
öfver-morgon, mor? - Och se! hos gamla mor Brita på backen
är också ljus. Och se, der borta, långt, långt borta i
skogen lyser också ljus! . . Och se, se! nej, det var
det allravärsta, tre ljus i fönstret vid grindstugan,
tre ljus i julgranen vid fönstret - se hur det lyser
utåt hela vägen. Nej, det var grannt. Ar det grannare i
julottan, mor?»
«Era små tokingar», sade modren, «julottan är annorledes
grann, den.»
Och nu voro de ute på landsvägen och mycket folk kom åkande
der för att begifva sig till kyrkan. Det blef ett helt tåg
af små slädar och ett pinglande af bjellror, så att barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
