- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:122

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

blefvo nästan yra i hufvudet. Men så kommo de ur skogen
upp på en höjd och framför dem var en öppen däld, och
der i bakgrunden mot den mörkgröna skogen, låg den hvita
kyrkan med tornspiran pekande högt mot skyn och med ljus
strålande ur alla fönstren, som om derinne varit ett haf af
ljus. Med detsamma begynte kyrkklockorna att ringa samman.

Barnen blefvo helt tysta; det blef dem så högtidligt,
så underligt till mods.

Snart voro de framme. Klockorna ringde, ur kyrkan lyste
det, sången och orgeln brusade. Allt utomkring var nu
mörkt. Månen var nedgången.

Rundt omkring yttre sidan af kyrkmuren var det liksom
fullspäckadt af små slädar med hästar för, som stodo och
tuggade hö. Bland dessa fick nu Polle sin plats och en
stor tapp af det allrabästa fodret till julfrukost, och
ett täcke öfver sig, så att han icke skulle frysa under
tiden. Och matmodren klappade dervid honom vänligt på
halsen och tänkte: «tack, kära gamla vän; kanske är det
sista gången du för mig till kyrkan.» Och hon suckade
tungt vid denna tanken.

Enkan gick med barnen öfver kyrkogården, ibland de stilla
grafvårdarne, som alla hade under natten fått öfver sig
tjocka mantlar af snö.

«Mins ni, barn» - sade modren medan de sakta gingo - cchvad
jag sagt er om julottan och hvarföre man har jul-otta?»

«Jo» - sade lilla Pehr - «det är derför att––––

att»––––

«Att vår Herre och Frälsare Jesus Christus blef född om
julnatten» - inföll lilla Maja med ifver.

«0ch mins ni» - fortfor modren - «hvad jag sagt er om
honom och om det goda han bevisat oss och alla menniskor?»

«Han har lärt oss» - stammade barnen, litet osäkra om
orden, som de skulle säga.

«Ja, kära barn» - återtog modren - «icke kan jag säga er
allt, som han gjort för oss, ty det är mer än både ni och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free