Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Med kraften af sin anda; Förkunna oss sin faders råd,
Och sötman af en evig nåd l sorgekalken blandas.«
Och d å smälte den bly klump, som enkan burit i sitt
hjerta; den upplöste sig i tårar, som fiöto länge, först
i smärta, sedan allt ljufvare. Det var henne som en balsam.
Nu stod presten på predikstolen. Han var en ung man, med
ett godt ansigte, hvilket uttryckte mycket allvar och myc^
ken innerlighet. Han var son till den gamla komministern i
församlingen, °cn man visste att han var en renhjertad ung
man, som i sin fattigdom gjorde mycket godt och alltid var
glad under det han vandrade omkring i kojorna, tröstade de
sjuka, läste och sprakade med barnen. Och det är en stor
sak när presten, som skall lära andra, sjelf gör allt hvad
han lärer, och när man vet att han är en god kristen. Ty då
tror man på hans ord och på dens makt, som verkar i honom.
Det kändes underligt för enkan (och för en annan person
i kyrkan äfven) när de hörde den-unga prestens första ord:
wHvarföre skola vi lefva?»
Hon kunde ej hindra sig från att kasta en hastig blick på
Anders och sag dervid att han, liksom förvånad, sag upp på
presten, som om denne hade sagt något åt honom särskildt.
Och han gjorde det; ty han talade till alla, liksom
till hvar och en för sig. Isynnerhet talade han till
alla fattiga, till alla dem, som af verlden kallas små
och ringaktade. Han visade huru Frälsaren hade låtit sig
födas såsom en af dem för att sedan vandra med dem, visa
dem hvarför de skola lefva och hur h enligt lifvet är både
här och ännu mer härefter, i evighet, då vi följa honom
och derunder bli ett med honom och genom honom bli ett med
Gud. När han sedan talade om detta lifvet, huru stort det
kunde vara, äfven i den ringaste hydda, huru hvar och en,
om än skenbart obetydlig, meimiska kunde genom sitt lif
verka för Guds rike och för tillkomsten af den herrlighet,
som vi alla längta till, och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
