Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
hvarje menniska kunde i detta arbete följa den gudomlige
frälsaren, såsom (anoder, eller syster eller broder», och
sedan upptagas i de himmelska boningar, der de skola få se
hans herr-lighet, - då syntes detta lilla lif så stort, så
rikt, så märkvärdigt och så fullt af framtid och glädje,
att enkan, när hon hörde det (och hon tyckte sig aldrig
hafva så förstått det förut), måste tacka Gud att hon var
född, att hon fick lefva för så sköna och stora ting. Hon
kände i denna stund så som om ingenting kunde bli henne
för svårt mera. Allt tungt hade dock en öfvergång. Det
var det vissa. Och Guds godhet och heniighet varade
evinnerligen. Det var ock visst. Och den unga presten
talade derom med en glädje, som strålade från hela hans
ansigte, så att det syntes enkan såsom en engels.
Hon måste åter vända hufvudet och se på Anders när talet
var slut, och då sag hon äfven hans ögon lysa så som hon
aldrig sett det förr. Det var som om ett ljus blifvit tan
dt inom honom.
Församlingen sjöng ännu en psalm, sedan gick en del af den
ur kyrkan. Men en del satt qvar. Om en halftimma skulle
den andra gudstjensten, högmessan, begynnas. Det var nu
redan dager och ljusen blefvo släckta i kyrkan.
Enkan gick ut derifrån med båda de små barnen. De skulle
i fattigstugan ge traktering åt «Blomstergumman».
((Blomstergumman» var en vacker, blek, åldrig qvinna,
blind på begge ögonen, så att deri svarta pricken i
ögonstenen var alldeles borta. Det hade blifvit så,
berättade hon, då hon låtit utrycka sina ögontänder, i
hvilka hon fått svår värk. Det var nu tio år sedan. Förut
brukade hon vandra omkring på bygden, lära små barn läsa
och göra granna blomsterbuketter af färgadt papper, dem
hon satte i veckade pappersburkar och skänkte bort i de
hem, der man hyst henne och varit god mot henne. Så hade
hon vandrat och vistats på bygden i säkert 15 års tid,
och ingen visste hvad hon hette eller hvar- ifrån hon
var, blott att hon var från annan ort, långväga ifrån;
och aldrig ville hon tala om sig eller om de sina eller
göra reda för hvad henne angick. Men det var i hennes sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
