Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
moder och broder och dertill hela verlden. Han undrade
inom sig, huru allt hade blifvit så annorlunda på en så
kort tid.
Och efter denna tid blef det med Anders annorlunda
emot förr. Icke att han blef så mycket språksammare
eller muntrare till lynnet, ty hvar och en har i det
afseendet sitt eget humör; men han blef så arbetsam och så
vänlig. Alla måste hålla af honom, och man sag, att han nu
holl af att lefva. I kyrkan sjöng han så att det var en
lust att höra. Hemma i torpet glömde enkan, att han icke
var hennes riktiga son. En riktig son hade aldrig kunnat
vara mera tillgifven sin moder. Och fastän han var tyst af
sig, så var han aldrig mera trumpen; ja, han fick verkligen
en förändrad uppsyn. Det sag ibland ut som om något lyste
inom honom, så sken det ur hans ögon. Och de små syskonen
brukade då säga till hvarandra eller till modren:
«Nu är det julotta i Anders.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
