Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Han, hvars spira verldens öden
Styrde, sag jag blek
Ifrån tlironen drifven, nöden
Tj ena till en lek,
Hjeltar, konungar och slafvar
Bli till stoft igen,
Stilla öfver glömda grafYnr
Dock jag lyser än.
Frågad uti alla tider
Utaf vise män
Hvad väl stjernor äro? skrider
Jag dock stilla än,
Svarar ej, ty jag ser stunda
Stunden, då de få
Skaparns underverk begrunda
Ofvan stjernor små.
Ofta, när vid midnattstimma
Mig en tårhölj d blick
Mötte, jag dock kunde glimma
Uti stadigt skick.
Ej, den sorgsnas bön att följa,
Jag mig skymmas lät,
Ty jag sag hon snart fick följa
Honom hon begrät.
Och när misskänd oskuld böjer Knä inför min syn, När sitt
rop om rätt hon höjer Angestfullt mot skyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
