Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I anledning af Tegnérs poem: Resignationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
I ANLEDNING AF
TEGNÉRS POEM: RESIGNATIONEN.
Var tyst, du yra verld! Var tyst! Han talar,
Plan talar åter, Sveas skaldekung.
Han har sig rest ifrån sitt plågoläger,
På snillets Oeta och i bålets lågor
Han slår sin harpa . . . lyssna ung och gammal,
Förnim hvad anden inger Esaias,
Förnim hvad Herren har med honom talat
I lidandets och nattens mörka timmar.
Skön var din sång, o skald! resignationen, Din «höga visa»,
lifvets högsta är, Och leder den oss fram till Gudathronen*
Te deum få vi sedan sjunga der.
Hur ädel är din sång! Så Phoenix svingar Ur bålet sig,
af helga flammor närd, Och breder öfver öcknen sina vingar
Med morgonglans utaf en högre verld.
O tala mer! Det brinner i vårt hjerta, Vi ha ej hört, ej
hört dig nog ännu. O tala mer! lär oss i strid och smärta
Att känna, tänka ädelt såsom du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
