Ute stormar; kom, o Bertha,
Kom uti min famn,
Kom i kärleks ljufva hamn,
Värm ditt hjerta vid mitt hjerta!
Vinden blåser kallt.
Hvila vid mitt bröst, o qvinna!
Vill du blifva min.
Fröse hela verlden in,
Evigt jag för dig skall brinna!
Vinden blåser kallt.
Tjust af käliekslågor Bertha
Älskarns eder tror;
Men till fjerran kust han for.
På den öfvergifnas hjerta
Blåser vinden kallt.
Tiden går och Bertha beder:
Herre nådelig!
Tag mitt barn och mig till dig,
Låt mig gå i grafven neder!
Vinden blåser kallt.
Stunden kommer; kringom Bertha
Sorgsna syskon stå,
Ångestfulla böner gå,
Stor är sista kampens smärta.
Vinden blåser kallt.
«Nu farväl, I syskon kära!
Gud förlåte mig!
Var ock honom nådelig,
Döden kommer - är mig nära;
Vinden blåser kallt.»
Uti grafven hvilar Bertha
- Nyss så ung och varm -
Stel med barnet på sin arm;
Öfver hennes brustna hjerta
Blåser vinden kallt.
