- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 1. Ansgarius. Bilder ur nord-apostelns lif /
9

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stor, kanhända ock störst, bland sorgens skänker är denna.
Mannen må såras af lidandets udd, dock faller han icke;
Vekling är den, som för hvarje dess slag ej starkare uppstår.» -—
»Herre!» så inföll mannen med blick, som undran förrådde,
«Redan jag tackade Gud för Hans slag» — men Riddaren fortfor:
«Dock denna styrka, jag vann af de många och bittra förluster,
Kunde väl hårdhet synas för den, som än är i prof vet.

Detta jag vill ej — för dig— eller mig. En vilde är mannen,
Elef han af styrkan att lida ej vigd att starkare älska.
Kunde jag ge dig ett prof, att denna styrka jag vunnit!

Mén huru finna ett sätt att visa dig detta och gillas? —
Hvad är på jorden nu dig dyrast? — Hvarföre fråga?

Han som vid Henne dig band, och nu dig binder vid verlden,
Kan i ditt ödsliga hus han moderlös fostras och mogna?

Blifva för verlden och dig hvad allt hans gåfvor bebåda? —
Einn denna fråga ej hård: Säg, vill du ditt barn mig förära?
Se! dessa barnenas ögon le, men be med den gamle.

Länge den späde en älskling var i lyckliga kretsen;

Måtte han, fästande dig vid oss, i stigande bildning
Växa för sig och för dig och för oss till herrlig fulländning!»
Och till den åldriges tal ej blott den barnsliga skaran
Lade sin vigt med blick och med röst, men äfven de äldre.

Megenfrid svarte med saktare röst, dock utan att tveka:

«Ej i mitt ödsliga hus den arme kan fostras och mogna,

Blifva för dig och för verlden, hvad allt jag önskade gifva.
Derföre var ock å sjukdomens bädd bland varmaste böner
Den, att de heliges hemliga röst i din själ ville väcka
Just det milda beslut, som nu du faderligt yttrat,

Hvarom hon icke med egen bön dig vågade nalkas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fcesamlade/1/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free