- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 1. Ansgarius. Bilder ur nord-apostelns lif /
10

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock när hon sista gång upplät sin mun och sitt öga,

Klar såsom hade hon re’n gått in i englarnas samfund,

Sade hon högt: Johannes ej må uppammas i borgen!

Han i Corbejas vård skall fostras, Gudi till ära!

Budet är icke af mig, och derföre måste det lydas.

Derpå sig slöto dess ögon och mun, att mera ej öppnas. —
Hören, hvad mera ännu min böjelse binder och helgar:

Gossen, som aning ej fått om modrens yttersta vilja,

Och, om ett klosters namn han hört, väl icke Corbejas,

Följde i dag på min arm det sorgliga tåget till grafven.

Der, med förgråtna ögat ihop, en slumrandes afbild,

Stum, mot min axel lutad, han låg, till dess ifrån Domen,

Just när den sjunde af timmarna slog» (här sågo de trenne
Gamla med undrande blick på hvarann) «den yttersta ringning
Följde den sjunkande kistan ned ur menniskors åsyn,

Då, när hvart öga med den sig sänkte åt djupet, och mullen
Sökte hvart hjerta bedra med den svarta förgängelsens villa,
Kände jag gossen resa sig upp. Med blickar af glädje
Såg han så klart emot himmelen upp, så stilla förtroligt,

Som då till modren i tiden han bad att lyftas i famnen.
Lyssna han sågs en minut — då sade han: ’Ja, till Corbeja!’
Sökte på nytt med orolig blick i rymden, — och lutad
Åter till mig, han bad: ’O, dröj icke, för mig till henne!
Derpå han fallit igen i en ny, en djupare dvala,

Sådan den ofta i sednaste dar har slutit hans ögon. —

Icke jag trotsa må de många och manande buden.

Här hafver hjertat till ord icke rätt, en högre har talat.
Derföre ekall han ej mer i hemmet, det ensliga, vakna;

Följe vid grafven jag valt, och nu vårt mål är i klostret.

Blott En önskan ännu fördröjde min skyndande vandring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fcesamlade/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free