Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvets vår är honom såniugstiden.
O hur sprider han vid morgonväktens
Stilla flägt sin säd for syndens skördar!
Under vaggsång leende han mördar.
Genom verlden hän hans sånger susa,
Tjusa barn, om de än vise kallas.
Bifall skallar, då om menskans värde
Lärd han qväder —- i hvart öra hviskar
Med en siskas ljufva röst: «Du är det:
Dig besjöng min sång om menskovärdet.»
Oftast han till fall de oförfarna
Barn med dårlig moders tunga smeker;
Leker in sjelfkärleks milda lagar.
Hur behaglig, huru trodd blir sången!
Fånge blir den arme i hans snaror;
Rika blommor gömma fallets faror.
Så ej gode Anden. Denne icke
Genom smicker gör sig väg till hjertat.
Minst med smärtan, uppväckt af hans toner,
Sig försonar den, som djupast fallit.
Han till alla talar, till de unga
Starkast med den visa modrens tunga.
Denna röst för honom, som här lider,
Tidigt tystnat. Ack, den lätt förförde
Gerna hörde fåviskt skänkta lofvet
Åt de gåfvor, som hans inre prydde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
