Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Villigt lydd af barndomsmilda smärre
Han sig drömde sin och deras herre.
Högmod i hans själ, lik allas, bodde.
Snart den grodde. Fromma lydnadsgärden,
Lärd af ödmjukheten, ville glömmas,
Under drömmarna om eget välde.
Tårar fällde stum den bättre anden,
Blickande om hjelp till himmelslanden.
Och nu den kommer, väldig, nattbeväpnad
Med häpnad slår den flärdberusadt sinne.
Nu minnen väckas, djupt i mörker gömda.
Sitt glömda Intet själen åter skådar.
Hon vådan anar af sin stolta villa,
Och ser det lif, hon rusat att förspilla.
Nu ropar ångren: «Barnaårens bilder
Blott milda, djupa tankar ville nära,
Men ärans falska lust hos dig de öka;
Du söker hyllningsfröjd i likars lekar,
Men nekar lydnad sjelf åt klostrets fäder;
Du Herrens lag uti Hans ombud häder.» —
Väl hviskar tviflet: «Underbara vården,
Som förr i Kejsargården barnet följde,
Hvi döljdes den så snartP — Förglömd, förlåten,
Ej åter såg jag hvad en gång förrunnit.
Men om försvunnen vård hvad skall jag dömma?
-Hvad jag mig trodde se, jag fick blott drömma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
