Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med regelbunden klosterreverens
För abboten sig nu tillbakadraga
De spridda bröderna ur samtalsrummet;
Men denne, fastän höljd i klosterdrägten,
I blick och tal och allt en man förrådde,
För hvilken hofvets sed och verldens diktan
Ej obekant, ej heller ringa var.
Ty, liksom under dragtens mörka veck
Ej blott en gyldne halsked glindrade,
Men ock, hvad högre andlige då buro,
De ridderliga tecknen, svärd och sporrar;
Så äfven, under icke hycklad värma
För tukt och lärdom hos hans klostersöner,
Än dvaldes mången tanke på de ämnen,
Som menskor ordna, eller tro sig ordna,
Och der hans råd från sjelfva thronen söktes.
Blodsbandet med den Kejserliga slägten
Sig synbart gjorde, ej i visad höghet,
Men i en viss naturskön furstlighet.
Hos Megenfrid de åtta åren verkat
En dubbel ändring, sjelfupphäfvande,
I årens rof och vunna lugnets skänk.
Till honom Adalhard: «Med nöje bifalls
En så naturlig bön. Hans mer än fria,
Hans sökta ingång i vår stränga orden,
Som för Ert öga glädjande bekräftat,
Hvad om hans mognad ryktet Er förkunnat,
Skall, af Er skildrad, glädja Kejsarn sjelf,
Som, väl jag märkt det, med en egen kärlek,
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
