Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som lärde detta under Nådens ris,
Fast inför Gud ett intet, såsom alla,
Bock vågar blicka upp till dem, som här,
På jorden, kallas mogne — furstar — fäder.»
»Åtminstone om andlig värdighet,»
Nu fadren sade, mildt och innerligt,
Fast tåren stannat — »du ej ringa tänker;
Men då du jordisk höjd så föga aktar,
Min fruktan fåfäng blifver, att den helsning,
Jag till dig fått, din stolthet skulle reta;
Men nu för dig den obetydlig är,
Ty den är blott från — Kejsarn!» — »Hvad? från Kejsarn?»
Och åter hjertats morgonsol sin Eos
Antände bakom kindens bleka skyar
Och sköt sin stråle genom ögats azur;
»Tro mig, den tjusning, jag ej nekar, döljer,
Ej väcks af helsningen från Kejsaren,
Från den på jorden högste, väldigaste —
Från den med helga Rheimska oljan smorde,
Ej ens från den af Påfvens händer vigde
(Hur djupt jag dessa titlar ock må vörda),
Men ifrån den af Herran sjelf begjutne
Med kraft och ande främst bland dödliga —
Från Herrans kämpe: Carl — från den, hvars bild
Står klarast, högst ur minnets morgondimma —
En gång i synnerhet: jag honom såg
Bland englar stå; en krona kom från ofvan
Och sänkte sig emot hans hufvud ned.
Min moder bar mig fram till honom. Sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
