Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tvenne verldars strid på lif och död,
-Det godas, skönas, med det svarta onda,
Hvars blandning här benämns det verkliga,
Om ock den förras öfverlägsenhet,
I denna verklighet, som nu oss omger,
Så segrande går fram, att utan ursäkt
Blir hvarje misstro, hvar förgätenhet
Af den fördolda verld, som genomskimrar
Så klart, att hjertat till och med är skyddadt
Emot den andras farligaste makt,
Dess farligaste sken: förgängelsen. —
Sen J ej der en sol i solen uppgå?
En annan orient i östern brinna?
En lifsflod genomgå Samaras vågor?
Och hören J ej englasången innerst
I dessa toners svall och strider klinga? —
O undren ej på mig, — om än i ljuset
Från bättre land, det snart försvinnande,
Jag fäste synen på den solbelysning,
Som ännu, fastän mattad, färgar tingen,
Och snart skall vexlas ut mot qvällens skymning,
Mot månens lånta sken, irrstjernors villa, —
* O redan, redan solen sjunker — slocknar,
Och sista skimret skall ock snart förgå.
Dock vet jag nu, att dag en gång skall uppgå,
Af inga moln, af inga nätter bruten;
Tills då jag ser med hopp mot nattens stjernor,
De höga vittnena om ljusets Gud. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
