Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äro menskor, kunna intet hjelpa.» —
Blind, frossande i sjelfbedrägeri,
Allt längre från det heliga jag gick.
Till hädelse steg drömda andaktslågan;
Den oförytterliga gudomsrätten
Bortskänktes åt en syndamask, en dödlig.
Då slog en ljungeld från den hädade,
Nedstörtande det stolta, arma hus,
Som åt mig sjelf jag byggde upp på sanden.
Pris vare hämnaren, uppväckaren!
Ty jag var honom död, och lefde verlden;
Mitt verk var det. Är jag nu verlden död
Och lefver honom, detta verk är Hans.
Men hvarför skulle jag ej hoppas detta P
Hvi blef jag äfven till lekamen död
Och åter väckt, om ej uppståndelsen
Af detta arma kött för mig skall vara
Erinring och försäkran om en kraft
Att äfven andligen stå upp och lefvaP
Var, i det största, ej Guds egen död
Och hans uppståndelse för menskligheten
Ett tecken och bekräftelse, att slägtet
Skall genom Honom dö från syndens makt
Och uppstå Gudi? Är ej döpelsen, —
Nedsänkandets, upplyftandets förening —
Ej blott en helig kraft, men ock en bild
Af inre födelsens fördolda tvefald.
Hvad annat mena väl Apostelns ord:
Att vi med Christo sjelf begrafne äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
