Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och bort vi gingo — men ännu i tystnad
Tillbådo himlarna den ljusfordolde.
Till fångslet åter förde mig de tvenne,
Ett ord ej talande» men deras blick
Med outsäglig kärlek uppfylld var
Lik modrens blick på enda sonen fastad.»
Han slutat har, men på de tvennes läppar
Det helgas vördnad än sitt finger håller.
I djupa tankar, dock kringl skiljda ämnen,
De dväljas än. På fantasiens vågor
Re’n simmer Fulberts själ. En verld han diktar,
Som, förr än han det anar, skall upplåta
Sin sannings portar för den längtande.
Radbertus, med den aningsrika forskning
I himlens ord, som honom vann af seklet
Det höga namnet: Paradisets Ceder,
Försänks i skådning af det nya ljus,
Som ur det trefaldt väckta lifvets bild,
Nu i Ansgarii väckelse förklarad,
Har uppgått: strålarna af det fördolda,
Ogenomskådeliga väsendet,
Af lifvets Herre; ty blott så vi nämne
Med sanning Gud, den ende lefvande,
Ehur i skiljda grader lifvet framstår,
Som sinlighet, som frälsning, och som kraft —
Så lifvets tändning, huru hälst den sker,
I födelse, naturlig eller andlig,
Är, såsom otillgänglig för all forskning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
