Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der Herrans mun förlåtelse förkunnar?
Allt, hvad du fordrar, vill jag ge för friden;
Vill för all verlden högt min skuld bekänna;
Ödmjuka mig till penitensens djup:
Vill skänka nåd åt alla, dem min fruktan —
Om falsk, om grundad — stängt från mig och verlden
Mig omge med den hop, der mången döljes,
Hvars hat min krona hotar och mitt lif;
Till plundring åt förrädarenas händer
Jag allt vill öppet lägga, om blott friden
Med dig, med dig, jag återköpa kan.»
Och det har skett. Från ön, från klostret Heri,
Är Adalhard den store återkallad
Till sitt Corbeja, och ur dettas vård
Har Grefve Wala återvändt till verlden;
Ur sin förvisning Anselm af Milano,
Wulfoldus af Cremona, Thiodulf
Af Orleans, med Bernhard fordom fällde,
Till sina Biskopssäten återvändt.
Ja, Drogo, Hugo, Didrik, kejsarns bröder,
Nu ur de kloster, der dem Ludvigs fruktan
Inspärrat, stå kring thronen, åter frie,
Och inför mötet i Attigny nyss
Har Ludvig, under djup offentlig bot,
Sin skuld bekännande, försoning ingått
Med alla, dem, med orätt eller rätt,
Hans misstro och hans stränghet hårdast träffat.
Sitt samvets djupa, oförnöjda afgrund
Har han betäckt med lugnets sköra hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
